Fortbildning, att ständigt söka ny kunskap
Som rådgivare är jag ständigt på jakt efter nya kunskaper. Att ständigt delta på fortbildning och kurser.
Vad säger senaste forskningen, hur har lantbrukaren nytta av den. Hur kan nya råd och rön tillföra något mer/bättre till produktionen, lönsamheten, arbetsmiljön och djurens välfärd. Det är såklart också viktigt att inte glömma den gamla praktiska kunskapen. Forskning är inte allt. Men att säga att "vi gör såhär för vi har alltid gjort så" är något som jag får allergiska utslag mot. Att göra något för att man alltid har gjort så, utan att veta varför är det sämsta tänkbara, har man kunskapen om varför man gör så är det något helt annat. När man gör något är det alltid bra att veta och förstå varför. Tekniken, fodret som bärgas, hur ladugårdar byggs, raserna, ja det mesta har förändrats sedan jag växte upp. Att fortfarande göra på samma sätt blir inget bra när allt annat har förändrats om man inte har kunskapen om och förstår varför man gör si eller så.
För en sådär 20-30 år sedan jobbade jag extra i en stor mataffär. Det var ett bra extra arbete, cheferna försökte fastanställa mig vid flera tillfällen för att jag var noggrann och pålitlig. Men för mig var det aldrig ett alternativ att få en fast anställning på ett jobb där jag inte kunde utvecklas och lära mig mer. När jag hade lärt mig alla PLU nummer (koder för varor som man slår in i kassan som kassör) fanns det liksom inget mer att lära sig... Tack och lov finns det de som trivs och vill ha den typen av jobb, flera av mina gamla kollegor jobbar fortfarande kvar och verkar fortfarande trivas bra. Jag tänker att det är samma för många lantbrukare som för mig, ett jobb på "linan" där man gör exakt samma sak varje dag är otänkbart. Att ständigt utvecklas och lära sig nya saker är viktigt i mitt liv.
Som rådgivare ser varje dag annorlunda ut och det är en härlig mix av olika arbetsuppgifter. Men det är inte bara mina kunskaper som sätts på prov. Under våren har min son haft hemmastudier och vi har delat kontor flera dagar i veckan. Sonen har fått höra otaliga samtal mellan lantbrukare och mig. En dag säger sonen till mig "mamma, jag tycker att du ska utbilda dig till mental coach, för det är ju det du jobbar mest med". Ja, det har han ju egentligen rätt i.
Som jag lärde mig på en föreläsning för några år sedan "Influencing a farmers mindset has more effect on herd health than providing technical advice" är egentligen den största utmaningen. Det kvittar ju hur mycket jag messar om hur man ska sköta sina djur på bästa sätt när det inte görs i praktiken. På en av gårdarna jag räknar foderstater till har man utbrott av olika sjukdomar med jämna mellanrum, något som de absolut inte skulle behöva ha om de bara ändrade sina rutiner. Rutiner som jag, distriktsveterinärerna och deras djurhälsoveterinär tjatat om i flera år. Jag har fortfarande inte lyckats knäcka nöten hur jag ska nå fram till en sådan gård, men jag kanske borde göra som sonen föreslog och utbilda mig till mental coach.
/Malla
För en sådär 20-30 år sedan jobbade jag extra i en stor mataffär. Det var ett bra extra arbete, cheferna försökte fastanställa mig vid flera tillfällen för att jag var noggrann och pålitlig. Men för mig var det aldrig ett alternativ att få en fast anställning på ett jobb där jag inte kunde utvecklas och lära mig mer. När jag hade lärt mig alla PLU nummer (koder för varor som man slår in i kassan som kassör) fanns det liksom inget mer att lära sig... Tack och lov finns det de som trivs och vill ha den typen av jobb, flera av mina gamla kollegor jobbar fortfarande kvar och verkar fortfarande trivas bra. Jag tänker att det är samma för många lantbrukare som för mig, ett jobb på "linan" där man gör exakt samma sak varje dag är otänkbart. Att ständigt utvecklas och lära sig nya saker är viktigt i mitt liv.
Som rådgivare ser varje dag annorlunda ut och det är en härlig mix av olika arbetsuppgifter. Men det är inte bara mina kunskaper som sätts på prov. Under våren har min son haft hemmastudier och vi har delat kontor flera dagar i veckan. Sonen har fått höra otaliga samtal mellan lantbrukare och mig. En dag säger sonen till mig "mamma, jag tycker att du ska utbilda dig till mental coach, för det är ju det du jobbar mest med". Ja, det har han ju egentligen rätt i.
Som jag lärde mig på en föreläsning för några år sedan "Influencing a farmers mindset has more effect on herd health than providing technical advice" är egentligen den största utmaningen. Det kvittar ju hur mycket jag messar om hur man ska sköta sina djur på bästa sätt när det inte görs i praktiken. På en av gårdarna jag räknar foderstater till har man utbrott av olika sjukdomar med jämna mellanrum, något som de absolut inte skulle behöva ha om de bara ändrade sina rutiner. Rutiner som jag, distriktsveterinärerna och deras djurhälsoveterinär tjatat om i flera år. Jag har fortfarande inte lyckats knäcka nöten hur jag ska nå fram till en sådan gård, men jag kanske borde göra som sonen föreslog och utbilda mig till mental coach.
/Malla