Tidsoptimist- Javisst! Och om att välja väg
Vi lever i en stressig tid när man ska hinna med så mycket. Ibland blir jag så trött på mig själv, hur är det ens möjligt att jag inte lärt mig efter att ha levt i snart ett halvt sekel inte lärt mig att allt tar mycket längre tid än vad jag tror.
Varför tar det alltid längre tid att få klart vissa arbetsuppgifter medan andra går som tåget, det blir klara väldigt snabbt. Nu har jag ägnat massor av timmar för att få ordning på e-post och utskick. Jag betalar för att ha hemsida och e-post och för att det ska fungera, men nu har min e-post blivit blockerad för jag får inte skicka så många meddelanden samtidigt, för att kunna det måste man nämligen teckna en extra tjänst. Ännu en tjänst, ännu ett verktyg och ännu ett abonnemang som man ska betala. Suck! Ännu mera administrationstid, tiden vid datorn tycks vara svår att hålla ner, allt kräver mer och mer administration. Men till vilken nytta?
För mig är det kanske en sak om administrationen ökar, även om jag tycker att det känns riktigt onödigt. Jag jobbar mycket vid datorn och det blir ändå oftast görbart. Men jag blir ofta väldigt irriterad över att mer och mer administration även ska läggas på lantbruket, när ska lantbrukaren hinna med det som ska göras på gården. Ja det finns ju rådgivare/konsulter som mig som kan göra jobbet, men det känns ofta ändå onödigt när det känns som om det är tillkrånglat i onödan och förutom att det tar massa tid så kostar det en massa pengar.
Jag har egentligen värdens roligaste jobb och är så glad och tacksam att jag tillslut startade mitt lilla företag. Men tillbaka till att allt tar längre tid än vad som är tänkt och att det alltid dyker upp oförutsedda tidstjuvar. Snart måste jag välja väg. Jag sitter med höstens planering och måste prioritera och välja bort. Jag vill ju göra allt det roliga, men då skulle jag behöva fler timmar på dygnet… Hur det än är så är familjen viktigast och det måste finnas tid för dem också. Det är svårt att få ihop hela pusslet. Då är jag ändå grym på planering, men tyvärr kass på att välja bort. När jag var anställd kunde jag ju lägga den bollen i min chefs knä. Jag hade en chef en gång som försökte få mig att ha en helt tom arbetsdag varje vecka då jag skulle sitta och fundera och reflektera, tyvärr har jag inte lärt mig det än. Men även gamla hundar kan man lära sitta så vem vet plötsligt en dag kanske jag lärt mig.
Det finns flera vägskäl och i höst måste jag ta ett beslut om vilka vägar jag ska välja framöver. Jobbigt och jag har rådfrågat många rådgivare, vänner och bekanta. Alla ger olika råd, hopplöst med rådgivare som alla säger olika. Tillslut är det ändå jag som måste komma fram till vad som är rätt för mig, precis som med all rådgivning/råd. Det måste analyseras och processas av mottagaren, annars blir det inte bra. Det samma gäller för mina nötköttsproducenter, det enda man kan göra som rådgivare är att så ett frö och tycka till om saker, men det är hos den som fröet hamnar som beslutar om det ska sås eller får stanna kvar i fröpåsen.
/Malla
