Avvänjning i tid eller tillskottsutfodra, varför tar många det inte på allvar?

Jag känner ingen som skulle säga att de inte har tid att tröska när spannmålen är mogen eller låta potatisen ligga kvar i backen till nästa säsong. Det är en icke-fråga. Man tar sig tiden när det är dags. Men när det kommer till dikalven så får den gärna gå kvar och gå ner sig. Det sköts ofta lite med vänsterhanden. Självklart ska jag inte dra alla över en kam, det finns många som är oerhört duktiga och producerar fina kalvar och har välmående kor i fint hull. Men det är förvånansvärt många som inte bryr sig utan säger att det hinns inte med. Jag vet inte hur många gånger jag hört att kalven brukar ha ordnat till sig i januari. Då känner mig allmänt bedrövad.  

Det är ju en sak om man tycker att man har så god ekonomi av denna annars ganska olönsamma produktion så att det är okej att förlora pengar för att man ej tar hand om kalven tillräckligt bra. Men det är ALDRIG okej att låta kalven fara illa. Kalven far illa när den tappar i vikt på betet i slutet av säsongen. När kalven går ner sig blir den också mer mottaglig för parasiter och då blir det till exempel en effektiv uppförökning av parasiterna i besättningen, den drabbas även lättare av sjukdomar. 

Tänk om de som idag inte hinner med kunde tänka lite mer som med skörden, föröka tajma det så att det blir bästa möjliga förutsättningar för kon, för kalven och då även för ekonomin. Förutom att det blir bättre för alla parter tror jag att man får mer tid över, slipper släcka bränder utan är i fas och gör saker när det är bäst att de blir gjorda. Det blir ännu roligare att ha kor helt enkelt!

/Malla